Skidglasögon eller solglasögon?

Skidglasögon, för nästan all utförsåkning. De är det enda av de två som sluter mot ansiktet, och så fort du håller någon fart är det hela argumentet. Solglasögon har en verklig plats på fjället, och den är smalare än de flesta tror: uppåt, långsamt, varmt och torrt.

Corlin står på ena sidan av den här jämförelsen. Vi gör skidglasögon, två modeller och nitton magnetlinser, och vi gör inga snöspecifika solglasögon. Det närmaste i sortimentet är Tempo, en sportbåge med kupad sköldlins, och den passar vägen upp och vårvädret snarare än nedfarterna. Det är värt att säga rakt ut på en sida som den här, för det säger dig hur du ska läsa resten av den.

En skidåkare i normal marschfart står i en självskapad vind, i luft som redan är under nollan. Ögonen svarar med att tåras, och tårande ögon suddar bilden precis i det ögonblick du behöver läsa underlaget. Skidglasögon löser det genom att sluta tätt: skummet möter ansiktet hela vägen runt, så luften framför ögonen är stillastående luft.

Solglasögon kan inte göra det, och ju bättre de sitter desto tydligare blir det, eftersom en kupad lins nära ansiktet leder luften längs sin insida. En kall morgon känns det som ett drag i yttre ögonvrån. Det är inget fel på solglasögonen. Det är vad en båge med öppna sidor är.

Skidglasögon lägger en enda sammanhängande lins över hela synfältet och gömmer sin egen båge i kanten av det. Det finns ingenting i bilden: ingen skalm som korsar sikten när du tittar vänster inför en traversering, ingen ljus glipa mellan lins och kindben.

Solglasögon placerar två skalmar och två linskanter inne i samma synfält, och på fjället spelar glipan större roll än i stan, eftersom marken är en reflektor. Ljus som kommer underifrån och bakom linsen är den tröttande sorten, och det är därför folk kommer ner från backen i solglasögon med en huvudvärk de skyller på höjden.

Fallande snö lägger sig på allt som är vänt mot himlen, och på ett par solglasögon är den ytan rakt framför ögat, utan något sätt att torka den som inte innebär en blöt handske. Bakom skidglasögon hamnar samma snö på utsidan av en lins som sitter längre bort, i vinkel, och som går att torka i kanten utan att du rör den behandlade insidan.

Flackt ljus är det svårare fallet, och det är det som ett enda par solglasögon inte kan svara på. En mörk toning är fel när underlaget redan har tappat sin form, och lösningen är en ljusare lins snarare än en mörkare: en kategori 1 i orange eller rosa. Nitton magnetlinser täcker spannet från stark sol till kvällsåkning under strålkastare, och bytet tar sekunder med vantarna på. Vilken toning som svarar på vilken himmel står i linsguiden, och den otonade änden av skalan hittar du här: klar lins till skidglasögon.

Tätningen avgör också imman, som är invändningen folk har mot skidglasögon och mest är en fråga om passform och luftflöde snarare än om linsen: varför glasögon immar, och vad som hindrar det.

Sorterat efter vad du faktiskt gör, snarare än efter vad som ser bäst ut i liftkön.